Anekdoter och historier om och med Pukebergs BK genom åren
- Vid en träningmatch mot Lenhovda en sommar , inför höstsäsongen mönstrade PBK sin tänkta startelva inför höstpremiären.. Lenhovda hade bla den flinka toppspelaren Jerry Gustavsson i laget, som sedermera gjorde stor succé i Kalmar AIK under deras glansperiod i gamla division två.
Matchen var bra jämn och i halvtid stod det 1-1- Benny Karlsson stönade lite över att han hade ont i foten i halvlek, men vi andra sa bara –”Skit i det, kom igen nu . Benny” !
Efter ytterligare 45 minuter, där matchen slutade 2-2 , hade Benny väldigt svårt att ta sig in i omklädningsrummet. Vi fick hjälpa honom av med både strumpor och skor. Vi fick t o m klippa upp skon för att få ut foten. Det visade sig senare att den var bruten men på träningen efter hyllades han för att vara den första person som spelat en hel halvlek med bruten fotled.
- Vid en seriematch på Pukevallen hamnade mittbacken i PBK Nils-Erik Karlsson i en närkamp med motståndarnas toppforward. ”Putte” tryckte till honom rejält så att ”Stjärnan” gick i marken och jämrade sig alldeles förskräckligt. Putte gick fram till honom och alla trodde han skulle be om ursäkt för en brysk tackling men han sa bara: - Trivs du inte här så kan du ta ledigt idag !
- Alla måste hjälpa till att driva klubben framåt med allehanda uppgifter. Det var en uppmaning från ordförande Helmer Arvidsson som några av oss tog på största allvar, Bland annat var det ett önskemål att vi spelare skulle hjälpa till att måla den nya entrén, som var transporterad till Pukevallen frän den nedlagda Folkets Park.
Sagt och gjort, en lördagseftermiddag efter A-lagets match satte Enar Edvardsson, Benny Karlsson och undertecknad igång med detta så viktiga arbete, Vi trodde vi skulle hinna en bit innan bussen till logdansen i Stallet gick iväg. I ärlighetens namn så dubblerade vi arbetet med att förbereda oss på kvällens höjdpunkt. Vi hade väldigt trevligt under vår stund tillsammans i föreningens tjänst och när undertecknad lämnade Pukevallen, på tok för sent för att hinna med bussen till Stallet, stod Enar och Benny och målade på varandra.
4 I ” Wartacupen”, föregångaren till Gothia Cup, deltog PBKs 57:or en sommar i början av 70-TALET- Ledarna Leif Olausson och Uno Klasson hade fördelat den något tunna truppen i Unos SAAB och en inhyrd Fort Transit som Leif körde. Med på resan, var en spelare som aldrig stått på en fotbollsplan som kallades för Kalle Rakblad, tror han fick sitt öknamn efter en heroisk insats mot en allsvensk klubb, kan ha varit Djurgården. Han höll fullständigt rent på sin kant efter att vi fått en skada på någon av de andra elva spelarna i truppen. Tror aldrig han träffade bollen men en och annan frispark drog han på sig men det var det värt och vi lyckades spela 0-0 i den matchen,
När vi kom fram till vår förläggning på en skola på Hisingen utbrister Leif Olausson när han ser den smala porten in till skolgården med två granitstolpar att passera:
-Go fobannat vad traungt ! Här kommer vi varken imillan eller igönom Men det gjorde vi och vi gjorde en bra turnering.
- Pukes 57:or fick den tjusiga förmånen en gång att få spela en förmatch till en division 2 match på Fredrikskans. Tror dock inte det var mot KFF för deras lag i vår ålder hade vi faktiskt slagit med 20-0 några dagar tidigare. Det måste ha varit mot KAIK
Men det bestående minnet från matchen är att vår högerback, den snabbe och tuffe Larsa Berg helt plötsligt fick en stenhård boll i magen varpå han följaktligen tappade andan som man säger. Det kan väl hända men att Larsa sen mycket högljutt endast fick ur sig -Mamma, mamma , mamma till den stora publikens stora jubel, gjorde att vi alla skämdes en smula.
- Mitt första mål i den vita tröjan ! (Fast jag tror faktiskt att de tidiga pojklagen spelade i gröna tröjor) Målet kom i alla fall mot Örsjö och vårt pojklag hade en otrolig spridning i ålder. Jag minns att både Kenny Palmberg och Håkan Arvidsson var med och jag var förmodligen allra yngst, 8 år gammal.
I vilket fall så fick vi en hörna, som slogs av Leif Gustavsson från straffområdeslinjen för att han skulle orka fram. Jag minns att alla skrek att Leif skulle sikta på Håkan och Kenny.
Kenny sa åt mig att placera mig vid den första stolpen. Leif försökte säkert att nå de två stora killarna med hörnan men orkade inte riktigt ända fram utan bollen gick mot första stolpen och ”träffade” mig perfekt på pannan och bollen gick in i nät.
Leif påstod efter matchen, som faktiskt slutade med 1-0 till Puke, att han hade struntat i vad de skrek åt honom och att han faktiskt siktade på mig. Tveksamt, men å andra sidan var det ju rätt bussigt.
6 En av mina lyckligaste dagar i livet var när vi slog Nybro IF på Pukevallen i mitten av 70-talet i division 4. NIF hade rasat ner från division två och flera av spelarna från den epoken hade varvat ner hos oss. NIF var förstås favoriter i den matchen men vi vann med 3-1. Dagarna därpå var jag tvungen att ta en sväng in på lagret till Pukebergs Glasbruk. Väl medveten om att flera av de som jobbade där hade stora PBK-hjärtan och jag var väldigt nyfiken på hur de hade upplevt triumfen. Åke Bolander, Kaj, Bill Andersson och Nore Håkansson stod och samtalde när jag kom in. Bille drog upp det största leende han dittills hade levererat, han kunde ju ibland framstå som lite butter.
Nore Håkansson gick emot mig och fällde följande kommentar:
- ”Fy faan vad gutt att ni slog Nybro IF, om man sä sao vet du va ! Och sao jävla rättvist om man sä sao vet du va !! Det var ju aldrig nåt snack, om man sä sao vet du va !!!
Man fullkomligt bubblade inombords av stolthet och glädje !
- Vem får de minsta byxorna. ?
Byxmodet på fotbollsspelare har varierat starkt under åren. I början på 70-talet var de mest modemedvetna ungdomarna väldigt måna om att ha så tighta byxor som möjligt.
När Peter Kallenberg debuterade i Pukes A-lag var han extremt noga med vilka byxor han hade. I Pukes A-lagsställ fanns det ca 10-12 normala byxor samt ett par vita byxor som var så tighta att man nästan fick ”hälla i sig” för att få plats. Kallenberg älskade just de byxorna och var beredd att göra vad som helst för att få just dessa byxor. Han var tillexempel väldigt välvillig till att bära in väskan som innehöll dressen på såväl hemma- som bortamatcher, till materialförvaltare Bill Andersson stora förvåning. Peter formligen kastade sig i väskan och rotade snabbt fram den passande byxan. Helt i onödan egentligen för Jörgen Almgren, Kurt Sidhag och Anders Arvidsson med flera hade aldirig i livet fått plats i dem.
8 Kioskförsäljarens villkor !
När jag började besöka Pukes matcher på Pukevallen var det vanligt att man samlades runt kiosken, som då låg ungefär där nuvarande omklädningspaviljong är placerad. I kiosken jobbade då Jonny ”Loppan” Andersson och en kille som kallades ”Balalla”. Vet än idag inte vad han hette egentligen men de gjorde ett gott jobb. Båda spelade i junior- eller äldsta pojklaget och var riktiga Pukebergare.
Men så helt plötsligt efter en säsong så skulle de sluta med det uppdraget och ledningen började fundera på hur man skulle lösa det. Frågan gick till undertecknad som såg detta som ett hedersuppdrag. Jag var väl 14 år och tänkte att det där var en utmärkelse att vara stolt över. Ett par episoder har fastnat i minnet från min tid som kioskföreståndare.
Tror att Torsås var på besök för match en kväll och en supporter därifrån kommer fram och säger:
Jag vill ha en ”kav med brö” och en John Silver utan filter. Medan jag förberedde ”kaven” så sa jag att vi har inte ”John Filter utan Silver”.
Då svarade han: - Va faan har ni inga cigaretter ? Nej, sa jag. Det har vi aldrig haft och kommer nog aldrig att ha !
Svaret från killen från Torsås var hårt och rappt:
-Har Ni inga cigaretter då ska jag fan inte han nån ”kav med brö” heller !
Sen kan jag inte glömma en fantastisk kvällsmatch en fredagskväll i ösregn i slutet av maj 1973. Det formligen öste ner hela matchen och det var nästan ingen publik alls.
Men Puke krossade Tingsryd, med många kända hockeyprofiler i laget, med 9-0. Jag hade kokt på tok för många korvar den kvällen som Pukespelarna glatt satte i sig efteråt. Men att cykla hem efter en kross på 9-0 mot Tingsryd gjorde gott. Jag stod ju dessutom i kiosken och hade tak över huvudet !
Men min kioskkarriär fick ett abrupt slut. Hösten -73 blev jag plötsligt uttagen i A-laget och fick sedan förtroendet i de flesta matcherna den hösten varpå jag omöjligen kunde kombinera det med att vara kioskföreståndare. Vem som tog över stafettpinne minns jag inte !
9 Tänk att få åka med på en bortamatch
Tomas Josefsson var en sann Pukebergare i unga år, som sedermera kom att kallas för Petite. Hans äldre bror Bosse Josefsson höll nog på lite längre med fotboll
Tomas och jag blev lustigt nog bekanta när ”Landhockeystadion” på Strandvägen med Micke Svanström med flera var ett populärt ställe när det var off season vad gäller fotboll.
Men en vårdag bestämde vi oss för att cykla till Kristvalla för att titta på Pukes match där en lördagseftermiddag. Det var längre än vi trodde till Kristavalla för två grabbar i 11-12 års åldern men vi kom fram i tid och tog plats för att se matchen. Före matchen kommer Helmer Arvidsson fram till oss och frågade vem har Ni åkt hit med, för han såg väl inga andra Pukebergare eller föräldrar som han kunde förknippa med oss.
-Vi har cyklat hit, svarade vi.
-Har Ni cyklat ända hit ?
-Ja, sa vi !
-Nästa lördag ska vi till Alsterbro då vill jag att ni kommer till klubblokalen klockan ett så får Ni åka med oss dit !
Där kan man snacka om ledarskap och vilken lycka för två unga Pukebergare. Cykelfärden hem gick som en dans och resan till Alsterbro var en höjdpunkt, vi kände oss ju nästan som spelare i truppen. Sen vann Puke med 3-0 och det gjorde inte saken sämre.
10 Jag slog Viking Nilsson över tre kilometer
En sen höst, eller möjligen tidig vår, hade Pukes A-trupp löpträning i Svartbäcksmåla. Vi skulle springa elljusspåret 2 eller 2,5 km. Vi var ca 13-14 spelare som hade mött upp till denna träning. Att springa det spåret var roligt men alla visste liksom vem som skulle vinna och komma först tillbaka. Viking Nilsson, ett konditionsfenomen, som hade spelat mycket högre upp i seriesystemet än de flesta andra. Dessutom var han ju erkänd som duktig hockeyspelare i Nybro IF på sitt CV.
Jag vet att jag sa till Chrille Arvidsson, som var tränare, före träningspasset att idag ska jag slå Viking ! Trodde inte på det själv och ännu mindre när Chrille sa att vi skulle springa två varv på slingan, med en kort vila mellan varven. Lycka till, sa Chrille, mycket väl medveten om Vikings löpkapacitet
Jag tog rygg på Viking direkt och adrenalinet formligen bubblade i kroppen och jag gav mig den på att inte tappa den ryggen. Viking vände sig om ibland och jag såg hur han tänkte –”ska inte den där ungen släppa snart”. Bakom oss var det fullständigt tomt. I den sista uppförsbacken la jag in stöten och gick förbi inför slutrakan där Chrille stod vi målgång med halvöppen mun av förvåning.
Jag såg väl ut som en utpumpad skidskytt vid målgång och låg kvar flera minuter för att återhämta mig.
När Chrille sa- Nu kör vi varv två ! så stod jag visserligen upp men krafterna var inte tillbaka. De fick springa utan mig. MEN jag hade slagit Viking i det första varvet – det räckte för att stärka mitt självförtroende.
Hur gick det andra varvet ? Viking Nilson vann det med ca två minuters marginal till tvåan, fick jag höra i efterhand, men då var jag redan på väg till duschen. Jag hade åtminstone vunnit första heatet !
